"Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och någonting alldeles oväntat sker.
Världen förändrar sig varje dag -
men ibland
blir den aldrig densamma mer."

Alf Henriksson

Ett år har gått.
Ett år som mest bestått av eviga, strävsamma försök att glömma.
Men hur skulle det gå att glömma?
Det finns ett stort hål i mitt hjärta,
och ett ännu större i min själ.
Som den sexårige pojken sade om Leo för femton år sedan:
Du fattas i mitt hjärta...

Kära, älskade du...

Två månader har gått sedan du lämnade oss.
Två månader av ekande tomhet och en förvirrad själ.
Visst fortsätter livet - men det kommer aldrig att bli detsamma igen.

"Jag älskar dig lika mycket
som jag nånsin gjorde förr,
och mer än du någonsin får veta."

Saknar dig älskade mormor!