Tre månader har gått sen den hemska morgonen då Anette ringde. Livet stannar, men tiden går. Tiden läker inte ..... det är bara en myt. Emma jag saknar dig så det gör ont i bröstet. Vad skall jag ta mig till??
Emma, min kämpe! Hemma efter min resa, men du har varit i mina tankar hela tiden. Friheten har du nu fått, men lämnat efter dig många spår. Är fortfarande "på väg" till dig vissa kvällar, känns konstigt! Mina tankar är hos din familj, Många kramar "Natta" A-Lo <3