Johan, du var den som alltid hade något tänkvärt att säga. Som man lyssnade på så där lite extra. Som man alltid lärde sig något av, om livet. Så lugn och intresserad, vilket gjorde att man fastnade, på lunchen, i förbifarten, på ett evenemang. Jag är glad att jag lärde känna dig under många år. Du gjorde avtryck och lämnar fina minnen! <3
Fina Johan! Du var en verklig idol för mig när vi var små. Bäst på fotboll och starkast men ändå så snäll mot oss mindre. Du valde mig alltid tidigt när det skulle väljas lag för fotbollen på midsommar. Inte för att jag var bra utan för att du redan som barn förstod att det var viktigt för mig. Det är så sorgligt att du inte finns med oss längre. Vi har inte setts eller pratat på många år men du är en verkligt fin bild från min uppväxt. Vila i frid ❤️
Till Johan
Jag ser livet som en skogsstig. Just en sån du älskade att befinna dig på. Som går över rötter och stenar, mossa och barr. Ibland upptrampad. Ibland nästan obefintlig.
Du kunde titta in i en skog och bara längta efter att få ge dig ut där.
Du sprang mest på ditt livs Stig. Snabbt för att hinna med så mycket som möjligt. Men inte för snabbt för att hinna njuta av omgivningarna. Den mjuka mossan, doften av skog, suset och fågelsången och blåbärens smak.
Tänk vilken slump att just våra stigar möttes den där hösten i Kalmar. Din Stig hade lika gärna kunnat leda dig till journalistutbildningen i Sundsvall, min tillbaka till london. Istället möttes de där på mep98.
Det hände inte på en gång. Men jag visste att det skulle bli vi långt innan vi verkligen bestämde det. För det var ju så vi gjorde - bestämde oss för att det här skulle vi satsa på. Det som vi smugit med, för att de andra i klassen inte skulle märka gjorde vi efter ett tag offentligt för vi visste att det inte var något tillfälligt. Att det inte var något som skulle vara över på några månader.
Men aldrig hade jag kunnat ana vad det skulle innebära. Så långt tänkte jag aldrig då. Att våra stigar skulle följas åt under så många år, och ta oss över hela världen och få oss att se och uppleva så mycket tillsammans.
Att våra två stigar skulle ge upphov till två nya. Du gav mig det jag önskade mig mest av allt. En familj och två döttrar så nära i ålder att de kommer bli varandras bästa vänner. Två personer som följer varandras Stigar genom livet och känner varandra utan och innan.
Någon du kan vara dig själv med, på gott och på ont - en trygghet och någon som alltid finns där i vått och torrt.
Precis som jag kände med dig.
Johan: Du var min väckarklocka
Du var den enda vars telefonnummer jag kunde utantill
Du var den som alltid kom överst som förslag när jag skulle skicka ett meddelande (hur länge kommer det att vara så?)
Du var den som stekte pannkakor till alla utflykter och som kokade havregrynsgröt till oss på morgonen
Du var den som åt upp alla våra rester och som cyklade till Bauhaus för att köpa en julgran (tills vi insåg att det ändå var bättre för miljön att köpa en dyrare småländsk gran utanför huset) och som såg varje sånt tillfälle som en möjlighet till ett extra träningspass
Du var den som alltid styrde upp med barnens kompisar och som mailade, ringde och hade möten med förskolechefer, rektorer och skolledare om förskolegården som aldrig blev iordninggjord som utlovat, om toaletterna på skolan, om ombyggnationen av matsalen som hela tiden sköts på framtiden och om hur de skulle följa barnkonventionen och alltid se till barnens bästa i första hand.
Du var så mycket för mig och för våra barn att listan skulle bli flera kilometer lång om jag skulle skriva ner allt.
Du var mitt liv - Den enda jag delade så många minnen med. Nu är jag själv med dem.
Att du inte längre finns är så overkligt
Lika overkligt som att rosa elefanter skulle trava runt på gatorna
Ändå känner jag det med hela min kropp
Att du fattas oss
Precis som Mattis uttrycker det: du fattas mig så att det skär i bröstet!
Lika lite som jag anade vart våra stigar skulle leda oss. Lika lite anade jag att din stig så hastigt skulle ta slut. Du var ju så stark, hade så mycket ork och lust kvar att springa. Jag såg alltid framför mig att du skulle springa genom livet lika länge som din älskade morfar - tillsammans med både barn och barnbarn.
Din Stig tog slut. Vi kommer aldrig förstå varför det gick så hastigt, kom så oväntat.
Men du kommer alltid följa med oss vidare på våra stigar. Din frånvaro gör allt så mycket svårare men din forsatta närvaro kommer göra det lättare. Och vi kommer känna den i varje steg.
Du kommer fortsätta hjälpa oss att orientera genom skogen och genom livet. Ge oss de puffar vi behöver i uppförsbackarna. Och se till att vi inte springer fortare än att vi hinner njuta av omgivningarna.
Trots att du inte längre finns här kommer du alltid finnas kvar. Hos alla som kände dig och framför allt HOS och I mig, och våra två gudinnor - Freja och Juno. Du lever i oss. Och jag ser dig varje dag i dem.
Johan - amore Mio, världens bästa pappa!
Ditt hjärta stannade från en sekund till en annan.
Men våra hjärta kommer fortsätta att slå - FÖR dig och MED dig. Vi älskar dig nu och för alltid!
Johan, du var en mycket sympatisk,trevlig och rolig fotbollskamrat som jag fick lära känna under åren i IFK. Det känns.
I våra minnen är du alltid levande!
Johan, du är djupt saknad. Dina tankar, din glädje, dina härliga värderingar, din energi var smittande positiva.
Mina tankar går till din fina familj. Har fått möjlighet att läsa Åsas vackra ord om dig och se alla fantastiska bilder.
Saknar dig!
PS! Vad kan vara bättre för att levandehålla minnet av Johan än att stödja Johans minnesfond?
Vi kommer att minnas dig som engagerad, energisk och med en lösning på det mesta. Vi är tacksamma att vi fick lära känna dig. Du lever kvar i våra minnen.
Johan du lyste upp livet för så många, jag är så glad att jag fick vara en av dem. Och du fortsätter lysa i glada minnen ❤️
Johan! Du är saknad men ditt minne lever kvar och kommer fortsätta att inspirera. Vila i frid fina vän.❤️
Johan, du fick lämna livet alldeles, alldeles för tidigt. Vi tänker på dig och din familj.
"När jag dör är jag alls inte borta
fast min kropp blivit till mull.
Ty med allt som susar och sjunger
skall jag komma tillbaka igen.
Genom fåglarnas kvitter i träden
genom fjärilars fladdrande slag.
Genom flingornas dans på er ruta
skall jag ge er en hälsning var dag.
Och när björkarna spricker om våren
och ni känner en varmare vind.
Skall ni ana min själs odödlighet
när jag dunlätt kysser er kind.
Och då vet ni, jag är inte borta
nej mer nära än ni kan förstå.
Genom allt som susar och sjunger
skall min hälsning med kärlek er nå."
En mycket fin människa som fick en alltför kort tid på jorden. Du kommer att vara saknad av många! Tack för att jag fick lära känna dig!
Kära Åsa! Vi tänker mycket på dig & dina barn i denna svåra tid. Vi träffade inte Johan så mycket men har av Malin & Johannes förstått vilket fin människa han var. Det du skrev om Johan var mycket fint & gripande. Det känns skönt att ditt nätverk är stort och starkt. Kramar
Du spred så mycket värme, energi och livsglädje. För alltid saknad, men ditt minne lever kvar❤️
Snabb, stark, genomgod men enorm livsglädje. En fin vän som jag kommer sakna mycket.
Orädd, varm och inspirerande - så är mitt minne av dig och ditt minne lever vidare. Sov gott.
Johan, vi minns dig från uppväxtåren i Mariestad. Ni hade en stor samling serietidningar som vi barn brukade läsa tillsammans efter familjemiddagarna. Vi minns ditt varma leende och kurragömmalekar i ert stora hus. Det smärtar oss djupt att din tid på jorden blev så kort.
Många fina äventyr hann vi med, men vi ville ju så mycket mer.❤️😥
Johan, du var en god vän, världens bästa kompispappa, pricka fejset-domare och Milanista. Alltid varm, vänlig och full av energi och idéer. Alltid rolig att träffa, att leka med och att prata med. Du har lämnat ett stort tomrum efter dig. Vi saknar dig.
En minnesbild från växthuset i Bodalund:du står där plötsligt i dörren med ditt solvarma leende, den ansvarsfulle mannen och pojken med spring i benen. Stor ljus kalufs och glada ögon. Vi tänker på dig och din familj
Johan, har så många underbara minnen av dig från barn och ungdomsåren. Dessa minnen ska jag vårda ömt livet ut. Vila i frid käre vän ❤️
Minns och känner din klokhet, finurlighet, värme och engagemang. Tacksam över att fått ha dig som en pålitlig parallellåkare - från studentår, nya jobb, äktenskap till barnen.
Nu blev det ändå alldeles för kort - bäste Johan. Men din anda och de fina minnena ska jag vårda.
Tack.
Ti scrivo in italiano perché so che dovunque tu sia mi capirai. Ricordo l'ultimo nostro incontro su Skype e mai avrei pensato che sarebbe stato ultimo. Nel tuo giardino, in una mattina insolitamente calda per Stoccolma. Tipico clima italiano. Quell'Italia che, da ogni parola che dicevi, si capiva che amavi. Avrei voluto conoscerti di persona ma il destino non ce l'ha permesso. Ciao Johan, che la terra ti sia lieve.
❤️
❤️🏃🏻♂️
❤️ En dag dör man, alla andra lever man. Ditt budskap tar jag med mig. Mina tankar går till din familj. Tack för att jag fick lära känna dig,