Pappa

Dina bruna ögon slöt sig och det blev ett stilla lugn över dig och allt var så tyst och rofyllt i rummet💔 Efter en lång tids kämpande mot cancern får du äntligen vila. Vi satt hos dig, höll din hand och fanns hos dig hela vägen tills du stilla somnade in. Du var aldrig ensam, och du behövde aldrig vara rädd. "En tröst att ha er här”, sa du. Och vi var där, tillsammans med dig, hela tiden. Vi älskar dig pappa❤️❤️❤️ Och vi vet att någon stod där och tog emot dig, när du gick vidare❤️