Godaste mamma

Så har det oundvikliga hänt, mamma finns inte längre här på jorden. Du skulle fylla 90 år men det kunde ingen tro. Vem ska nu ringa 3 ggr varje dag? Hur är det med dig idag Victoria? Kommer du in nått i eftermiddag? När slutar du idag? Jag skulle haft något från Apoteket. Ska du in på Ica? Ta en grädde, 2 mjölk och ett paket smör är du snäll, men skriv upp det på mig. Hon ringde ofta upp direkt när vi lagt på för hon hade såklart glömt att säga något första gången. Påskhelgen såg du fram emot. Håret skulle fixas, kaka bakas och vi skulle samlas hos dig på lördag. Du gillade när det hände saker. Jag kom sist i syskonskaran, mamma var 38 år och var ”Ingrid på Ica”. Under skolåren minns jag dig i Ica-kläderna och i fickan på rocken låg alltid en sax och PK tuggummi. Du jobbade mycket men ställde alltid upp för att skjutsa/hämta och du var alltid närvarande på skolavslutningar och andra uppvisningar, ståendes längst bak i dina Ica-kläder. Även om du jobbade nästan jämt och jag var hos olika dagmammor, dagis och hos farmor och farfar så upplevde jag dig alltid närvarande. Alla mina vänner kände dig. Dörren stod öppen hemma och alla var välkomna. När jag sen blev äldre så fanns du alltid hemma på Jonsson’s. Du fanns för oss alla, inte minst för pappa som hade dygnet runt service. Du gillade verkligen att vara med i allt som hände. Du hade koll på allt och var nyfiken och intresserad på ett positivt sätt. Det var lätt att prata med mamma om allt vilket vänner och barn och barnbarn ofta gjorde. Sista åren satt du alltid i köket när man kom in med någon hårrulle kvar i håret och löste korsord och skrev listor. Mamma gick nämligen inte ut genom dörren utan att vara ”fin i håret” och då var hårrullar ett måste. Noga var hon. Därför tycke jag alltid att mamma var som en filmstjärna om vi så bara skulle in på Ica. Hon liksom strålade som en sol och doftade så gott av Chanel nr 5. Himlen har fått den vackraste av änglar.