Dikt från begravningen

När jag dör är jag alls inte borta fast min kropp blivit aska min vän, ty med allting som susar och sjunger ska jag komma tillbaka igen. Genom fåglarnas kvitter i träden genom fjärilars fladdrande slag genom flingornas dans på din ruta ska jag ge dig en hälsning var dag. Och när björklöven spricker om våren och du känner en varmare vind ska du ana min själs odödlighet när jag dunlätt kysser din kind. Och då vet du, jag är inte borta nej mer nära än du kan förstå, genom allting som susar och sjunger ska min hälsning med kärlek dig nå. – Ingrid Wickberg