Fredag den 13e oktober
Vårt varma tack till Er som på olika sätt hedrat minnet av vår älskade Regina Bergengren
Tal begravning
Fredag den 13e, kanske ett märkligt val av dag I 2,5 år av mental förberedelse. Hur mycket jag än har förberett mig så går det ändå aldrig att vara beredd. Kan man någonsin vara redo att ta farväl av en närstående? Jag har alltid beundrat hur du har uppskattat det enkla i livet, du kunde uttrycka en otrolig glädje över äpple i skål, nytvättade lakan, en bra bok och såklart dina rutiner. Jag tror alla här inne vet exakt var du gjorde under vissa tider på dygnet. Samtidigt vilar en slags trygghet i det, du var inte känd för spontanitet vilket jag ibland kunde bli tokig på! Vi drog inte alltid jämt och vår relation var verkligen högt i tak, vi visste exakt varandras knappar vilket också har gjort vår relation unik. Du har inte bara varit en mamma för mig, du har varit så mycket mer. Vi har varit varandras mentor, du har tagit ner mig när jag svävat iväg och jag har ständigt utmanat dig i att våga rucka lite på din mossighet. Jag har aldrig träffat någon som är så envis som du var och hur du alltid kämpade på. Du såg alltid positivt på eländet. Efter varje tufft besked försökte du hitta något positivt och hålla fast vid det fast läkaren säger att det bara är två månader kvar, tänker du att det här fixar vi. Du ville inte ge upp. Nu står vi här på fredag den 13e, cirkel är sluten, jag föddes på fredag den 13e, jag tog ditt jobb, din dator, din arbetstelefon, och nästa ditt kontorsrum. Vilket var något vi skrattade mycket åt din sista tid i livet. Galghumor har ständigt varit närvarande under den här svåra tiden. Och du var så glad att lämna vidare stafettpinnen. Nu har ett nytt liv börjat ett liv utan dig, ärligt så vet jag inte hur jag ska leva det här nya livet men Som mamma hade sagt showen måste gå vidare!
Tal begravning
Fredag den 13e, kanske ett märkligt val av dag I 2,5 år av mental förberedelse. Hur mycket jag än har förberett mig så går det ändå aldrig att vara beredd. Kan man någonsin vara redo att ta farväl av en närstående? Jag har alltid beundrat hur du har uppskattat det enkla i livet, du kunde uttrycka en otrolig glädje över äpple i skål, nytvättade lakan, en bra bok och såklart dina rutiner. Jag tror alla här inne vet exakt var du gjorde under vissa tider på dygnet. Samtidigt vilar en slags trygghet i det, du var inte känd för spontanitet vilket jag ibland kunde bli tokig på! Vi drog inte alltid jämt och vår relation var verkligen högt i tak, vi visste exakt varandras knappar vilket också har gjort vår relation unik. Du har inte bara varit en mamma för mig, du har varit så mycket mer. Vi har varit varandras mentor, du har tagit ner mig när jag svävat iväg och jag har ständigt utmanat dig i att våga rucka lite på din mossighet. Jag har aldrig träffat någon som är så envis som du var och hur du alltid kämpade på. Du såg alltid positivt på eländet. Efter varje tufft besked försökte du hitta något positivt och hålla fast vid det fast läkaren säger att det bara är två månader kvar, tänker du att det här fixar vi. Du ville inte ge upp. Nu står vi här på fredag den 13e, cirkel är sluten, jag föddes på fredag den 13e, jag tog ditt jobb, din dator, din arbetstelefon, och nästa ditt kontorsrum. Vilket var något vi skrattade mycket åt din sista tid i livet. Galghumor har ständigt varit närvarande under den här svåra tiden. Och du var så glad att lämna vidare stafettpinnen. Nu har ett nytt liv börjat ett liv utan dig, ärligt så vet jag inte hur jag ska leva det här nya livet men Som mamma hade sagt showen måste gå vidare!