Till Pappa

Som vi har vandrat tillsammans du och jag. Raka puckar inga kringelikrokar, aldrig osams. Ordning och reda ska det vara. Du sa att jag skulle sopa framför min egen trappa först. Livet är en skola, inget kommer med lätthet, vill du ha något gjort så gör det själv. Och kom ihåg att allt ska genom handen. Dagarna innan du somnade in och lämnade oss läste jag upp lite jag skrev ner när du låg inne på Sunderby Sjukhus Där läkarna efter flertalet försök och med hopp om att ge dig några år till. Din kämpaglöd var enorm men denna gång orkade inte dit hjärtat mer. Hemma på Strandvägen igen fick du vila ut. Evigt tacksam för att det var just där hemma jag fick ta farväl. Det här är orden du fick med dig. Du ser mindre ut i den stolen du sitter i nu. Du lärde mig hur jag skulle stå upp för mig själv. Du lärde mig också älska glömma och förlåta. Men du lärde mig aldrig hur jag skulle se dig tyna bort. Jag har sagt hej då tusentals gånger men den här känns inte rätt. Du sa en gång till mig, låt inte det tuffa dagarna vinna. Men gud, jag skulle byta ut dom och börja om på nytt. Alla med och motgångar vi haft betyder mer än det vi planerat. Jag kan höra din röst i mitt bröst säga. Min son, Jag gav dig mitt bästa. När ljuset visar sig kommer jag att viska allt du lärt mig. Kärleken dör inte, den byter bara skepnad. En dag kommer jag träffa dig igen. Blunda och håll min hand, du behöver inte vara den starkaste nå mer. Du har burit mig långt, Jag tar över nu. Vi kommer att ses igen. Fredrik