Älskade Cecilia

Du var en älskad maka, mamma, mormor, syster, vän, lärare och terapeut. Du var, och har betytt, så mycket för så många och det tomrum som du lämnar efter dig är outhärdligt. Du hade så mycket kvar att ge. Vi hade så mycket kvar att få uppleva och glädjas åt tillsammans. Allt det vackra som du byggt upp skulle du få skörda frukterna av nu. Du skulle få se barnbarnen växa upp och du ville vara nära dem. Du var så mån om att få se dem ofta och få bygga din egen relation med dem. Jag är så tacksam för det. Men så plötsligt finns du inte här längre. Det gör så fruktansvärt ont. Med ditt absoluta gehör för såväl toner och melodier som för sinnesstämningar och muskulära obalanser berörde du oss alla. I ditt stora hjärta och i dina varma händer höll du oss tätt intill dig. Du gav oss allt och lite till. Du och din omtanke var alltid närvarande och du vakade alltid över oss. Du visste om något hade hänt oss redan innan vi hunnit berätta det själv. Du nådde in i oss på ett sätt som bara du kunde. I varenda rum finns minnen av dig och genom alla minnen lever du kvar i oss för alltid. Vila i frid min fina lilla mamma❤️🕊️