Med förtvivlan nås jag av beskedet att en av mina äldsta vänner gått bort. Vi gick i samma klass upp till högstadiet då våra vägar skildes, vi lekte, spelade fotboll och hockey ihop. Tore var bäst på hockeybanan som låg rakt över gatan, alla ville ha Tore på sitt lag för då vann man. Jag hann bara träffa Tore i två minuter av en händelse då jag så en stressad ung jurist som jag tyckte jag kände igen. Jag vevade ned bilrutan och frågade om det möjligen var Tore Björkman. jo svarade han, tyvärr var han på väg till ett möte så vi han bara byta några ord. Har under åren sökt Tore via sociala forum utan framgång men fått lite information ändå genom Gunnar Helgesson, en gemensam vän. Du Tore borde ha fått många år till på jorden, tyvärr blev det inte så men jag är övertygad om att du kommer att leva vidare i många andras tankar under lång tid. Vila i frid Tore.

Så, svårt att ta in att du tvingat lämna livet. Minnena lever kvar och med det en ljus bild från vår ungdomstid

En sista hälsning från en ungdomsvän till din döde bror Calle, så kom vi i kontakt med varandra.

Till minne