Så har han seglat vidare, mitt ankare i livet. Alltid med en egen kurs, ovillig att följa sjökort och regler, levde han livet och slutade lika så. I många år levde vi med cancer och fick även det till att bli underbara år, med de nödvändiga pauserna från behandlingar. Nu gick det inte mer. Vi har så mycket att vara tacksamma för, inte minst alla år vi fick tillsammans i arbete och vardag, på hav och på land. För oss som får stanna kvar på kajen känns det tungt, vi kommer sakna vår kapten. En blinkande fyr och en krusning på vattnet kommer ständigt påminna oss om det som gått oss förlorat. SG älskade livet och han älskade att leva, varje dag en ny möjlighet. Ofta lite före sin tid, men i vissa fall långt efter. Aldrig tråkigt, ibland lite för spännande. Han fick sluta sin resa på jorden såsom han ville, blickande ut över det adriatiska havet med en doft av salt och oliv. Jag älskade och jag var älskad. SG bad oss fira, inte sörja. Njut av ditt liv, sa han om och om igen. En dag får vi som vill minnas och hedra SG träffas och göra just detta – fira hans liv.