Minnen

Ett litet bidrag med minen med Pierre.

Musiken från begravningsceremonin finns på spotify: https://open.spotify.com/user/sabinadethorey/playlist/7sy7TWKUcYNM9qvEnKjdx1

Pappa, att välja musik till dig var lätt därför att det fanns så mycket musik som vi förknippade med dig, men svårt därför att vi ville träffa så rätt som möjligt med tanke på den begränsade tid en ceremoni pågår. Du hjälpte oss genom samtalet vi hade i januari, du och jag och Jesper, när du gav oss dina egna önskningar. Sedan var det för oss att prioritera. Att Lisa Ekdahl skulle med visste vi. Det har inte funnits någon skiva som spelats så många gånger på Knut Wicksells väg som den. Vi valde låten som kom till vårt minne tydligast och som vi också tänkte passade. Alla de gånger jag kom hem till dig och den låten spelades, jag minns det som att det var så fin, harmonisk och glad stämning i huset. Det var viktigt för oss att spegla din ungdomstid. Det du berättade oftast om, och alltid som positiva minnen, var de åren du var dixie och lyssnade på dixielandmusik. När du tog studenten möttes du av många skyltar där det stod Pierre, för många var där och ville fira dig, och när du blev transporterad till hemmet var det under ackompanjemang från två dixielandorkestrar. Vi frågade din äldsta vän Jerry, som följt dig från barndomen och hela livet igenom, vad han trodde om att välja When the Saints go marching in. Vi tänkte själva att du skulle gillat humorn i det eftersom du varken var religiös och aldrig gjort anspråk på att vara det minsta helgonlik. Jerry bekräftade - han menade att det var ett förträffligt förslag. Så skulle Jesper och jag välja en låt som symboliserade dig och ditt sätt att vara. My way med Frank Sinatra var självklar för oss båda. Din egensinnighet och envishet präglade ditt liv (både ditt yrkesliv och ditt privatliv) ända till slutet. Du levde ditt liv som du ville Pappa. Det var inte alltid som vi ville, eller som andra ville. Men det var som du ville. Vi skulle också välja en låt som speglade din syn på livet. Här stämde Lalehs fina En stund på jorden så bra med det du förmedlat muntligt till oss och det du skrivit till oss i ett av breven att öppna efter din död. Sen kommer Himno de Riego. Ditt eget val. Spanska republikens nationalsång. Vi valde en version utan sång och med gitarr för att istället på så sätt framhäva det spanska. De fick spela den många gånger under din begravningsceremoni, Pappa, för det var så många som var där för att ta avsked av dig och det var den låten som spelades under defileringen. En sång om frihet, en av Mikis Theodorakis låtar i tolkning av Sven-Bertil Taube, var min och Jespers tolkning av hur vi tror att du hade kunnat rikta dig till oss om du hade valt musik till oss som efterlevande. Det finns naturligtvis fler anledningar. Den skivan, som den spelades i huset på Lilla tvärgatan 5 i Löberöd. Den är en del av vår barndom. Sven-Bertil Taube är också en artist som du följt och vars vistolkningar du uppskattat. Vi avslutade ceremonin med dina egna val, Pappa. Men varför ville du ha musik just från filmen The Wild Bunch? Vi tänkte inte på att fråga dig om det då i januari och nu är det försent. Vi valde både La Golondrina eftersom den är både finstämd och pampig och när vi hittade den på nätet och läste om den såg vi att det var många som funderade på just den som begravningssång. Därför tänkte vi att det kanske var den du menade, trots att det inte är den som är titelsången. Men för säkerhets skull valde vi även titelsången. Det kan också ha varit den du menade. För även om vi tyckte att den kändes både otippad och inte på något sätt som en typisk låt man väljer till en begravning, så finns det samtidigt något i den som skulle kunna göra att det är typiskt dig att välja just den, Pappa. Det typiska western-ödesmättade som byggs upp. Utifrån ett högst begränsat tidsomfång har vi gjort vårt bästa, Pappa, att välja musik som speglar dig och säger någonting om dig. Och all den musik som inte fick plats, all den andra musik som du så ofta lyssnat på och alla de artister du gillade så mycket, den musiken bär vi med oss också, och när vi hör den kommer vi att tänka på dig.