Lasse, Lasse som jag minns vår resa till ett ekumenmöte för många år sedan. Minns också att jag var hemma hos dig före avfärden. Ditt leende och omsorg om sångarvännerna var - och är - enastående.
Det är fint att jag minns mina egna ord - tror jag det är, men fått dem från någonstans.
Själar tar aldrig farväl.
Lasse har nu vandrat färdigt i Dianas skogar.
Det goda skrattet från jaktens sammankomst vid brasan är nu tyst men goda minnen består.
Vila i frid min vän, Anders i skogen.
Till minne