Sven-Erik Frånberg, Östersund, 88 år

Sven-Erik Frånberg somnade stilla in av sviterna efter en hjärtoperation, onsdagen den 1 april, i en ålder av 88 år. Djupt sörjd och innerligt saknad av hustrun Elsie, barnen Urban, Pär-Anders och Anki tillsammans med sina respektive, barnbarnen Jack, Johanna, Isabell, Jakob och AnnaKlara samt barnbarnsbarnen Alfons, Holger, Viola, Lasse och Ida, samt övrig släkt och vänner. Sven-Erik föddes och växte upp i Ragunda, på Boback och senare Pålgård, som enda barn till Sven Frånberg, Gevåg, och Anna Frånberg, född Andersson, från Rödön. Sven-Erik inledde 1955 sin yrkesbana som lärling på Östersunds-Postens tryckeri i Hammarstrand. Han fick senare av chefredaktören rekommendationer för att kunna fortsätta sin yrkeskarriär vid Berntssons tryckeri i Östersund. Han arbetade därefter hela sitt yrkesliv som stolt typograf på både Östersunds-Posten samt Länstidningen. Han ägnade även mycket tid och arbete i fackföreningsrörelsen, bland annat som kassör i Grafiska. 1957 träffade Sven-Erik sin stora kärlek, blivande hustru och livskamrat Elsie, född Halvarsson, från Gunnarvattnet. Två år senare föddes Ann-Christin sommaren 1959. Strax därefter fick dom sin första egna bostad på Brunflovägen, en liten omodern lägenhet med vedeldning. 1960 ringde bröllopsklockorna i Gamla kyrkan i Östersund. Då gifte sig Sven-Erik och Elsie. Bröllopsresan gick senare till Rimini. Farmor Anna och farfar Sven ställde med glädje upp som barnvakt. Senare samma år köpte de en lägenhet i det nybyggda området på Krondikesvägen, en betydligt modernare bostad med varmvatten och element. Nästan tre år senare, februari 1964, föddes Pär-Anders. Nu uppstod återigen behovet av en större lägenhet och flyttlasset gick denna gång till Torlandsgatan, en sträcka på ca 150 meter. En vacker dag i sköna maj 1969 föddes Urban. Sven-Erik och Elsie fick då idén att titta efter en tomt. Dom hittade vad dom sökte i Odensala och huset på Skruvvägen byggdes under vintern 1969-70. Åren i huset på Skruvvägen kom verkligen att prägla oss barn. Det gav oss en väldigt fin, och faktisk ovärderlig, uppväxt. Många av våra minnen av pappa härrör just från Skruvvägen. I början av 80-talet köpte Sven-Erik och Elsie ’gammalstugan’, det äldre boningshuset på gården i Gunnarvattnet där Elsie föddes. Ett stort renoveringsprojekt inleddes och ’gammalstugan’ förvandlades till ett fantastiskt fritidshus som vi alla har haft, och fortfarande har, så enormt mycket glädje av. Nästan femtio år senare, 2019 gick det sista flyttlasset. Åldern började ta ut sin rätt och Sven-Erik och Elsie kände att huset och tomten krävde mer än vad orken gav. Det hela löste sig så fint för oss alla då äldsta barnbarnet Johanna med familj köpte huset och pappa och mamma flyttade till en lägenhet i Torvalla. Under vår uppväxt har vår pappa och mamma alltid helhjärtat ställt upp och stöttat oss i våra val och kval. Pappa fanns alltid till hands när vi behövde skjuts till olika aktiviteter med skidåkning eller fotboll samt teater, musik eller andra konstevenemang, oavsett var i Jämtland de ägde rum. Några gånger sträckte de sig till och med över länsgränsen. Många av våra minnen tar oss tillbaka till alla fina utflykter med bland annat bärplockning och fjällturer, ibland på skidor, ibland på skoter. Vi minns med glädje också våra strapatiösa semesterresor, långa som korta, i ömsom sol och i ömsom regn, med tält, med husvagn, och även stughyrningar. Sven-Erik och Elsie älskade att resa och uppleva nya platser. Efter bröllopsresan till Rimini riktades resorna mot många olika håll. Ibland med familj, släkt eller vänner, ibland på egen hand. På dessa äventyr på egen hand har dom träffat många nya goda vänner. Dom reste så som många andra svenskar många gånger till medelhavet. Men dom upplevde även både Nord- och Sydamerika samt Asien. Sven-Erik tyckte väldigt mycket om att träffa andra människor, nya som gamla bekanta. Han ordnade gladeligen, eller hjälpte gärna andra att ordna och arrangera, familje- och släktkalas eller andra festligheter med goda vänner. Även om vi barn inte alltid var närvarande har många fina minnen, eller snarare inre bilder, från många av dessa sammankomster. Han berättade nämligen gärna om allt dom hade varit med om, och då med sitt härligt smittande och goa skratt, vilket vi verkligen kommer att sakna. Ett av pappas intressen var foto och film. Han har i och med detta lämnat efter sig en ovärderlig skatt. Fantastiska foton och super 8-filmer som hjälper oss lite på traven när minnet sviker. Vår pappa var så vänlig, positiv och social. Han bjöd alltid på sig själv och ’skröt’ ofta om att han haft ett så bra liv och han var så tacksam över att vi har haft en så fin och kärleksfull gemenskap i vår stora familj och även med släkt och vänner. När barnbarnen kom, ett efter ett, har momma och moffa, eller fammo och faffa, alltid funnits till hands och varit ett ovärderligt stöd. Vår pappa kommer att fattas oss så oerhört och han lämnar efter sig ett enormt tomrum. Han sa ofta att han älskar oss och vi älskar honom och mamma. Vi kommer nu att fortsätta ta hand om vår fina mamma och föra vår fina gemenskap vidare.