Vår mor Siv

Med värme, stil och glimt i ögat levde Siv ett rikt liv – fyllt av färg, skratt och omtanke. Hon älskade konsten, kläderna, samtalen och de små stunderna. En god måltid i gott sällskap. Ett glas vin med vänner. Ett samtal som dröjde sig kvar. Hon njöt av livet – och delade med sig av det. Med sin livskamrat Krister vid sin sida skapade hon ett hem där kärlek, vänskap och nyfikenhet fick ta plats. Hon var maka, mamma, farmor, gammelfarmor – men också en vän, en förebild och en röst för andra. Sin egen svåra hörselnedsättning gjorde henne till drivkraft i en lång kamp för att förbättra villkoren för andra med hörselproblem. Siv ville inte att vi skulle sörja. Hon hoppades att vi skulle minnas henne som tacksam – över allt hon fått vara med om. Vi tänder ett ljus för henne – för allt hon var och allt hon gav. Med kärlek och tacksamhet minns vi henne: – för det långa och fina liv hon fick leva, – för att hon fanns i våra liv, – och för att hon var just den hon var.