Tills vi ses igen 💔

Från ingenstans hör jag ditt skratt Jag hör dina andetag, Jag känner din doft Varje litet hårtstrå på din arm Hur din hand känns i min när du var liten och när du var nästan 17 år. Mitt hjärta krymper ihop, litet och hårt Min kropp värker av saknad efter dig Om jag bara fick en ynka minut med dig, ett enda sista ord. Min saknad tar aldrig slut och jag undrar så om jag kramade och pussade dig tillräckligt för att räcka resten av mitt liv och jag vet alltför väl svaret på den frågan. Alla pussar jag ömt placerat på dina slutna ögonlock den sista månaden är för länge sedan borta och vi börjar vänja oss med tystheten, tomheten och ett liv utan dig. Alla tårar jag inte trodde fanns, gråter jag för dig. All min styrka behöver jag för att leva utan dig. Jag vet redan nu att min sorg aldrig kommer att ta slut, inte kommer den att bli lättare med tiden heller , det är sådant som sägs av dem som aldrig förlorat ett barn. Man måste acceptera att sorgen kommer att vara ens följeslagare genom livet. Likt liemannens skugga går den tyst bakom en genom varje steg. Jag har aldrig varit rädd för döden och nu känns det lätt att tänka på att få somna in för där väntar du på mig. Du kommer skratta med dina glittrande ögon och krama mig hårt. Mamma, mamma, kolla in det här! Jag kommer att kolla på varje sak du ska visa och vi kommer springa nerför ett blomsterberg och skrika höga ljud av lycka med fladdrande hår. Men tills dess ska jag öva på det perfekta lyckotjutet och skuggan som går med mig ska ge mig lycka över att jag haft möjligheten att älska dig så.