Från 1967 till 1976 var du den människa -- förutom min egen familj -- som jag tillbringade mest tid med. Vi växte ihop så som syskon gör och hur mycket jag än försöker kan jag inte riktigt förstå hur mycket vi formade varandra, just under de år man verkligen formas och formar. Ditt engagemang för natur och miljö var viktigt för mig och din oräddhet så otroligt respektingivande när vi ockuperade Stornorrforsen på Fallens Dag och Vattenfalls huvudkontor i Vällingby. Du gav miljökampen kaxighet och självförtroende många år innan någon ens hade hört talas om Greenpeace.
Likt flera andra som tänt ett ljus på denna sida tror jag du betytt otroligt mycket för miljörörelsens avancemang i Sverige.
Men - trots allt - för mig är du för all tid världens bäste grod-, padd- och ormfångarkompis. Något finare kan jag inte säga.

Du gick bort alldeles för tidigt, Torvald. Jag har följt ditt engagemang och arbete på distans och inspirerats av ditt engagemang och din energi. Men de minnen jag har är av en annan sort, där du illustrerade harens spårstämpel i ett av lössnö fullt dike i Stigsjö, spelade krumhorn eller inspirerade till närkontakt med grod- och kräldjur. Du har betytt mycket för många och jag är övertygad om att du gjort skillnad i denna värld. Vila i frid.

Ditt engagemang! Du är saknad. 💚

Det var en förmån att få känna dig, Torvald.
Från Härnösand för 40 år sen, till möten på Holmön längre fram.
Du har alltid varit engagerad, inspirerande och debattglad.

Dikten "Talltoppar" ur Gary Snyders Sköldpaddsön kan passa dig:
I den blå natten
frostdimma, himlen glöder
av måne
talltoppar böjs
snöblått, tonar över i
himmel, frost, stjärnljus.
Knarr av kängor.
Kaninspår, hjortspår,
hur mycket vet vi.

Du finns ändå med oss för alltid!

Torvald - tack för allt, ditt engagemang, din humor, ditt driv och ditt sätt att med hjälp av kunskaper förändra världen. Din anda behövs och vi är många som bär den med oss.

Att du nu lämnat oss och jordelivet känns så ofattbart sorgligt. Dessa rader av Laleh vill vi läsa för dig:

Jag la mig på marken 
Och tackade himlen Att vi fick stiga på land 
Att vi fick känna på sanden 
Nu kan vi säga 
Att vi har varit på jorden 

Ja, jag var där 
Hur underbart var det

Torvald. Vi växte och blev till tillsammans. Tack för att du var en så bra vän – en kompanjon, ett bollplank och en sparringpartner i livet precis under de åren jag som mest behövde precis det. Tack för allt, min vän.

Tankar till dig och din familj.

När jag tänker på dej är det ren glädje som kommer till mej. Det är skratt, spännande samtal, god mat och samhörighet. Tack Torvald, för så fina minnen.

Att leva är att skapa minnen, och Torvald levde. För kort.

R.I.P

En av de klokaste och vettigaste jag någonsin träffat är du, Torvald! Livet är inte rättvist! 

Torvald såg möjligheter där vi andra såg problem. Torvald såg global potential där vi andra inte vågade tänka tillräckligt stort. Torvald såg bortom det uppenbara och ibland in i framtiden. Jag är glad att ha fått dela en hel del kakor med Torvald och sänder mina tankar till er som stod honom närmst.

Vi minns dig Torvald med glädje för alltid i våra hjärtan. 🕯

Vila i frid🙏❤️

Tack för alla trevliga stunder.
Tack för alla kloka ord.
Du lever kvar i våra tankar.

…gången varligt, talen sakta, susar sälg och sjunger pil…

Livet är på samma gång förutsägbart och helt omöjligt att kontrollera.  Vi vet alla att det någon gång tar slut. Men jag hade verkligen önskat att ditt liv inte hade tagit slut just nu. Du var en person som liksom alltid fanns där. Kanske inte i den närmaste vänkretsen, men som någon man sprang på ute på stan, träffade på en middag eller åt kakor med och diskuterade miljöpolitik. Nu är det slut med allt det där spontana som hör till livet. Och det kommer att ta tid att förstå det

Minns många sena kvällar på Sollis med musik och poesi och såg fram emot att lära känna dig på nytt när vi återknöt på Österlen, alldeles för kort.

Vi måste inte
tiga det osägbara
finns i det vi sagt

Vila i frid
Det osägbara

I ljuset finner du ro. 

En hälsning från Norge. Hvil i fred.

Från Jon Fosses «Stein til stein». 

Snøring

Det å sitja og sjå på eit fjell
gjer meg godt
hjarta blir roleg
og snøen på eit fjell
lyfter andletet mitt mot ein stad
inne i den skimrande snøen
og snøen
i lyset
seier meg
det er deg det gjeld
og då trur eg
at det finst ein stad
som også eg skal finna
der vinden snakkar lågt
og der kjærleik andar
i si lyse stille
av himmel og jord
og er ein stad for kvile
i ei sky som driv forbi

Vissa minnen är såna som aldrig helt försvinner helt enkelt för att de så ofta pockar på utan att vi vet varför. Det här var en hästhoppningstävling på Holmön. Sara var tävlingsledare. Det var två tävlande ekipage, jag och Magdalena. Vi var nog sisådär sju, åtta år på det tidiga 70-talet. Mitt ekipage hade träskor. Felskodd och jag fick en rejäl stukning av foten. Den trogna publiken det vill säga familjerna anslöt för att trösta och se på när foten svällde. Torvald anslöt sa högt och tydligt så alla hörde, men egentligen inte riktat till mig. "Gråter Susanne? Ja, då måste det göra rejält ont!" Så smart av en kille i sina tidiga tonår. Det var från den stunden jag visste att Torvald var att lita på, trovärdig och med sanna ord. Inga ord lindrade det onda som Torvalds i den stunden. Det är framförallt Torvalds röst och hans engagerande sätt att fånga oss i sina berättelser som jag minns. Vi träffades inte så ofta i vuxen ålder men de gånger vi gjorde det så drogs man alltid med i samtalen, berättelserna och det för Jacobssons så typiska understatement-skämten. Dessa tycker jag är de bästa av humor! Jag hoppas att jag kan fortsätta framkalla minnena av din röst och samtalen. Tack så innerligt för det! 🧡

Tänder ett ljus för dig i kväll, Torvald. Det tar nog ett tag innan vi förstår att du aldrig mer ska komma upp för trappan på Fridhem med invecklade ingredienser till en exotisk måltid. Vi saknar dig mycket.

Du kommer alltid finnas i våra tankar 

Det är så otroligt svårt att förstå att du vandrat vidare och jag sörjer att det blev så, samtidigt finns många år av minnen med så mycket fniss, skratt och samtal kvar och lever lika fullt! Stor kram till dig var du än är.

Tankar till Dig och din fina familj❤️

Torvald,

Även om det är många år sen vi sågs — så glad att vi kunde ses igen på gymnasieträffen! — är minnet av dig fortfarande starkt och levande. Jag tänker på dig och din familj.

Till dig Torvald

Hem

Den innersta längtan är en längtan hem. Inte längre bort, inte högre eller bättre, utan hem. Här simmar fiskarna fritt, här är tiden oviktig, här slätas ansikten ut och här är friheten lika naturlig som andetagen. 

Här finns självkärleken, medmänskligheten och alla nyanserna av lycka och frid. Här finns tid att sitta ned och insupa havet, ängarna och svaren. Här finns utrymme att lyssna till meningar som vill avslutas. 

Hemma finns tid att göra upp med det gamla, för det nyas skull. Kraft att öppna upp flöden som vill simma. Skärpa att täppa till hål som läcker liv och visdom att uppskatta att hemma är där hjärtat är. 

Sofia Sivertsdotter

Tack för många ljusa minnen

Tänker så mycket på dig kära kusin Torvald. Två starka minnen dyker upp.
Ett när vi hade en vecka tillsammans i fläcka. Tror att jag gick i femman och du i sexan. Vi gick på seglarläger tillsammans. Efter lägret seglade vi i fläcka viken och tältade på en ö. Lagade mat över öppen eld.
Det andra minnet är från Holmön på Anders 70 årsfest. Vi satt vid havet badade och hade en magisk solnedgång. En stund av välbefinnande och lycka.
Jag kommer att sakna dig. Du finns i mitt minne men alla de saker vi gjort tillsammans som kusiner.