Vikten av bra vänner

Under minnesstunden kom jag inte för mig att få fram något tal så jag skriver ett par rader om Peters och min vänskap. Vi möttes första gången på vattenfestivalen en gassig dag i Stockholm för ca 30 år sedan. Som vanligt var Peter på topphumör och bjöd på en stor kall öl som svalkade i hettan. Efter denna dag började vi umgås och hittade gemensamma intressen som tennis, styrketräning och SPA besök. Vi började spela tennis på Karlbergs slott och fick för oss att det var perfekt att svalka sig i kanalen med ett dopp efter en hård match. Lite senare insåg vi att det var nog nästa bara vi som hoppade i det sunkiga kanalvattnet för svalka men skönt var det, kanske inte så renande och hälsosamt. Dock satt revbensspjällen med ett par kalla alltid som en smäck efter Lendl och Borgs tuffa utomhus matcher i gruset (senare blev det kolstybb). Ja vi var tämligen pinsamma och jagade upp varandra eller kanske coachade snarare till tuffa dueller mellan våra tennisgudar genom höga tillrop, -Lendl smaschar, Borg tar en fantastisk volley!!. Vi var tämligen övertygade om att Wimbledon var nära, bara vi tränade lite mer. Därav började vi spela på Salk och hade även där tuffa/pinsamma matcher mellan världstoppens alla tennishjältar, men kul hade vi! :) Peter och jag hade funnit ett gemensam intresse i att träna. Men vi insåg att med allt jobbigt kommer något gott så vi tog gärna ett par kalla efter passen. På Centralbadet hävdade vi bestämt för Åsa att vi tränade stenhårt. Och, det gjorde vi faktiskt till en början ganska ofta. Vi körde i gymmet 1-2 timmar och fortsatte sedan med yacuzzi och ångbastu. Några kalla öl vägde upp och skapade oftast jämnvikt i vår yin-yang avvägda ansats. Åsa anade nog ganska tidigt att vi tog någon öl och hävdade att vi bara gick dit för bastu och bira vilket vi bestämt hävdade motsatsen till. Vi försökte faktiskt träna ordentligt men någon enstaka gång blev passet mer åt ca 10 minuter och vi fokuserade på avslappning i SPAt :). Men det behövde vi efter dagens slit! Ofta fortsatte vi ner för kungsgatan mot vårt "favorit" hak timebeer och Crazy horse. Timebeer såg vi uppstå och falna genom 0,5l öl som i slutet bara blev 0,3. Katastrof tyckte vi och fortsatte till Crazy. Vi gick dit ofta redan till 5,6 tiden och tog del av dealen öl och mat för 70kr, vi tyckte det var såå bra och hittade även en fantastisk shot, after eight hette den som vi sedan tog som tradition under säkert 10 år..Vakterna gillade oss och vi fick ofta kommentaren, - här kommer dom som får stället att gå runt. Det kom nog av att vi vi var tidiga gäster och handlade både det ena och det andra. Dock var vi tvungna åka hem tidigt innan ruschen drog igång så vi såg aldrig varför Crazy hade ett rykte. När vi sa att vi gick till Crazy tyckte de flesta att, är ni kloka , vilket ök hak , det märkte aldrig vi utan njöt av god mat,öl och varandras sällskap :). Något som vi ofta skrattade åt var vårt lokalsinne. Vi hade båda bestämt åsikten att vi var fullt kapabla att navigera i stan om vi ville. En kväll skulle vi bara ta en sista och hamnade på ett trevligt ställe med en tågbana i taket i närheten av NK fick vi för oss. Vi skulle tillbaka sa vi. Så sagt och gjort några dar senare letade vi runt NK utan att kunna hitta stället. VI gick 3-4 varv runt NK och hade givit upp men tänkte vi får väl bjuda på lite manlighet och fråga någon. Vi gjorde det och fick svaret, -det ligger där bakom ryggen på er. Vi fick en god öl den kvällen och ett gott skratt .Motionsvågskålen blev välfylld denna gång och det kändes riktigt bra denna kväll att snurra runt stan med Peter! Vi njöt av varandras sällskap på de plan vi hittat för umgänge, det räckte alldeles utmärkt och vi fortsatte under åren att höras och ses. Det gick aldrig många veckor innan vi ringdes vid och tjatade lite. Så därför vill jag uppmana alla att hitta gemensamma plan och nyttja dessa för umgänge. Man behöver inte ha exakt samma intressen. Det räcker bra med att gilla god mat, tennis, SPA eller vad ni vill. Dock så tog vår vänskap ett steg till när min kompis Björn insjuknade och gick bort hastigt. Vi resonerade kring livet och dess nödvändigheter och kom fram till det dumma i att slita ihjäl sig för en nivå lön, en fin Audi eller något annat av de krav vi ofta fastnar i. Peter gillade mycket att vi fördjupade våra samtal - Sådana här diskussioner vill jag ha och jag höll med, håret reste sig när vi unisont bestämde att vi ska inte falla i fällan igen och tråna efter förgängliga nivåer. Livet är för kort helt enkelt.. Sen blev Peter sjuk och vi blev mycket glada att han sedan kunde komma tillbaka till tennisen efter att fått behandling. Jag har hur mycket episoder som helst att skriva om men det får räcka här. Jag hoppas ni inser vilken fin kompis Peter var, inte bara ibland utan alltid! Jag är tacksam över att ha fått umgås med Peter och ta del av hand generositet (som är en hel novell bara det) och har så många ljusa minnen som jag kommer att ta med mig genom livet. Tack Peter!