Till barndomskamraten Sylve:

Sylve! Du och Barbro var mina och in systers först lekkamrater - grannar på Södra Hansegatan som den hette då. Vi var 5-6 år och våra lekar och upptäcktsfärder sträckte sig då inte längre än till det egna kvarteret som på den tiden var en grönskande oas med stora trädgårdar. Jag minns att du lärde mig spela hartsfiol och kasta kniv... något som dagens föräldrar kanske inte ser som förstahandsval av lekar för sina 5-6-åringar.. Så småningom utvidgade vi vårt revir till Östergravar där vi klättrade på muren och låtsades att foderförråden var borgar som vi försvarade både mot inbillade fiender och ibland mot rivaliserande gäng från innerstan. Under tonåren blev vi kamrater i SGU (Sveriges Godtemplarungdom). Så mycket roligt vi hade med fester och dans, med pingis, teater och utflykter - allt utan alkohol. Att vara med i det gänget tror jag gav många av oss både glädje och trygghet under de känsliga tonåren. Sylve, vi har inte setts på många år nu, men jag minns dig som en generös, genuin och snäll människa som försökte se det positiva i vad livet än hade att erbjuda och det var med sorg och vemod som jag såg i tidningen att du gått bort. Tack för alla fina barn- och ungdomsminnen! /Manne (Marianne Adman)