Vila i frid kära Magnus

Magnus, du var en sån person som jag alltid blev glad över att träffa. Du var alltid glad, varm och vacker. När jag fick höra vad som hänt stannade tiden. Du har varit i mina tankar mycket, du finns kvar. En person som du kan inte försvinna, ofattbart sorgligt. Jag skulle ju berätta för dig om mitt nya jobb, le över bordet vid statistikmötena. Tack för att jag fick träffa dig och ta del av ditt ljus en stund. Kram

Det finns ingen sten så tung som sorgen vi känner. Det finns ingen ros så vacker som minnena efter dig. (Maud Larssons dikt) 

Kommer alltid minas ditt varma leende, villa i frid

Alla dina vänner skulle svämma över denna sida med kärlek, om de hittade hit. Givet alla sorgens faser, och givet hänsyn till Magnus älskade anhöriga, vill jag inte tipsa om detta på Magnus Facebook sida. Framför bara det jag vet - att kärleken till Magnus är oändlig, från oändligt många vänner, och att empatin och kärleken till närmast anhöriga är gränslös.

Ett ljus för dig Magnus. Du är med oss, fast på håll, från vackraste galaxen och stjärnan finns du bland oss och med oss, när du inte ser på bio eller förgyller puben, där du är nu. Oändligt saknad, och oändligt uppskattad i din nya värld.

Du messade mig i somras. Hej Anki! Hur är det nuförtiden? :-) Jag svarade inte för att jag just då inte hade något svar. Tänkte att jag svarar när jag har ett svar .... och nu är det för alltid för sent. Så fel! Magnus, jag minns dig för din skånska, ditt stora filmintresse som du pratade om kanske särskilt i början när du kom till Stockholm. Din ödmjukhet och din intelligens. Hur snyggt du klädde dig, dina coola kepsar och eleganta halssjalar. Jag är glad för att jag gav dig komplimanger för det några gånger, glad för att du blev glad. Vi är många som arbetat med dig genom åren som minns dig med värme och saknad! Jag tar farväl med Leonard Cohen vackra och tröstande text.
Ring the bells that still can ring
Forget your perfect offering
There is a crack, a crack in everything
That's how the light gets in

Vi saknar dig och ditt glada leende.

Vil i fred

Du fattas oss

Ditt vackra leende lever kvar hos mig. Vila i fred vännen.

Magnus,
Jag minns dig med värme och glädje!

Har många glada minnen av dig Magnus. Stor Kram

The first time, ever I saw your face
I thought the sun rose in your eyes
And the moon and the stars
Were the gifts you gave
To the dark, and the endless skies
My Love.

And the first time, ever I kissed your mouth
I felt the earth move in my hands
Like the trembling heart
Of a captive bird
That was there, at my command
My Love.

And the first time, ever I lay with you
I felt your heart so close to mine
And I knew our joy
Would fill the earth
And last, til the end of time
My Love.
And last, 'til the end of time.
My love.

The first time, ever I saw
Your face
Your face
Your face
Your face.

Mitt livs kärlek.........

I en av sina dikter skriver Harry Martinson:

"Varje djup sorg har en förlorad glädje till föremål.
Tappa inte bort denna riktning.
Låt inte sorgen glömma sitt ärende.
Sorgen är den djupaste ära som glädjen kan få."

Jag tror att det stämmer.

Anledningen till att vi är så ledsna beror ju på att Jonsson, bara genom att vara sig själv, lyckades med det som andra människor år efter år strävar och letar efter.

Att leva som en älskad person.

Sannolikt är det livets finaste gåva. Och antagligen, tänker jag, är det därför som jag mitt i sorgen också kan känna tacksamhet och värme. Ja till och med glädje!

Jag är så innerligt glad över att ha haft Jonsson som min vän.

Det kommer jag alltid att förbli.

Till minne