Gammal vänskap, många minnen

Tack Kaj för närmare femtio års vänskap. I början var vi, med våra fruar, kanske lite mer äventyrliga med utflykter, surströmmingskalas med mera. Men efterhand alltmer målinriktade, där din klokhet och ditt sätt att bemöta människor skulle kunna ha fört dig dig nära nog hur långt som helst. Du blev en duktig och uppskattad kirurg, du blev överste i Medicinalkåren och kunde säkerligen ha blivit Generalläkare om du stannat kvar. Dock ville du mera och nådde flera av de högsta positionerna inom landstingsvärlden. Men detta är det yttre; inombords en klok, intresserad, ödmjuk, humoristisk människa, oftast med glimten i ögat. På slutet tog din sjukdom överhanden, men jag uppfattade aldrig att du uttryckte dig negativt. Tvärtom, liksom så länge vi känt varandra, uttryckte du ofta stor tacksamhet och kärlek till Eva Karin, som blev ett otroligt stöd för dig. Även mot slutet kunde vi ha våra höst- och vårmöten och jag kommer att sakna dessa möten. Jag saknar dig, men är glad för att fått vara din vän och ha många minnen från närmare femtio år. Tack Kaj och tack Eva Karin för allt vad du gjort för Kaj. Vännen Stefan