Kära Gun
Kära Gun, Som vi saknar dig allihop! Vi har så många fina minnen från alla dagar ute hos er. I ur och skur har vi borstat och sadlat, ridit och pratat och skrattat, dina underbara hästar förde oss samman. Många gånger har vi fikat hos dig och Claes efteråt, och du stickade så många otroliga tröjor och mössor och strumpor till våra barn. Fina, mjuka minnen, gjorda med den varmaste omtanke, och de kommer glädja generationer av små kottar. En varm dag var det som att komma till Italien, där på er vindskyddade uteplats. Barnen älskade att åka ut till er, att hälsa på hundarna och rida en tur längs vägen var en riktig höjdpunkt. Vi kommer aldrig att glömma dig! ❤️
Kära Gun
Älskade Gun! Så tomt det är utan dej! Du har varit som en syster! Första gången vi möttes var när Mattias fyllde 1 år. Fick då träffa de flesta i Jannes familj och det kändes rätt spännande. Sedan möttes vi nästan varje torsdag, det var en härlig tid! Vi har varit med om mycket roligt genom åren. Tänk alla gånger som jag fick chansen att ta hand om någon av alla hundar som du har haft och även dina busiga goa killar. En gång såg jag att du var orolig för mig , det var när jag för första gången som vuxen skulle börja rida på Klämmestorp och det var uteritt…. Du sa ”Ska du verkligen följa med ut?” Ja det tyckte väl jag var helt ok…. Det gick bra men lite läskigt var det allt… Vi åkte till Göteborg och såg Gothenburg Horse Show, kul! För att sedan ta oss till Maggan i Stockholm med nattåget, inte lätt att sova där tyckte jag men inte du, vi hade knappt lämnat perrongen innan du sov. Vi möttes ibland i stugan på Mörkö, kommer du ihåg när Stig hade handlat strömming på torget som han sedan stekte med mycket smör, blåklint o prästkragar till den stora glasvasen för att inte tala om tårtan som han smög ut till bilen och mumsade i sig! Och taxarna som gärna sov i bakfönstret på Carl-Axels bil mitt i solskenet. När du sedan flyttade till Skåne försvann den här nära delen, men du var bara ett samtal bort. Och besöken hos er kändes helt självklara, bara roliga och fina minnen. Hästar och hundar o katter har alltid funnits i din närhet och det har jag gillat. Du har haft en hel del tråkigheter genom åren, men du har ändå alltid haft ett öra som lyssnat. Och när din bror, min älskade Janne hastigt försvann var det självklart för dig att komma till mig. Så mycket stöttning jag har fått! Jag hoppas att Janne är hos dej nu så du får ta hand om honom igen. Ta hand om dej och hälsa! Många varma kramar till Claes som nu går igenom en tuff tid, jag vet precis hur du känner dej, först nu har jag känslan av att livet äntligen börjar komma tillbaka och det är mycket Guns förtjänst. Hälsningar från Karin Björn Olof