En vildmarkens man har gått ut tiden

Född och uppvuxen i Vemdalen, men sedan 63 år tillbaka bosatt i Lillsved. Tidigare aktiv i hemvärnet, i fiskevårdsföreningen och som jaktskytteinstruktör. Sågs sällan utan ryggsäck, stövlar och orange skogshuggarblus. Skogen var hans andra hem, vardag som helg, jobb som fritid. Jobbade hela arbetslivet åt SCA i olika roller, men aldrig stillasittande på ett kontor eller instängd i en förarhytt utan alltid utomhus i skogen eller på hygget. Efter avtalspensionering blev det kanske lite väl lugnt så han köpte skogsfastigheten gränsande till bostaden och ägnade under de senaste 30 åren mycket tid åt gallring, avverkning och plantering. Han var alltid mån om att ta väl hand om det naturen förser oss med. Rotfrukter ur jorden, bär, skinn och viltkött från skogen, fisk från sjön, trä som byggnadsmaterial, bränsle och som verktyg. Karaktären kan nog sammanfattas som anspråkslös. Alltid mån om att inte vara i vägen eller skapa mer besvär än nödvändigt för andra. Såg ofta vägar att nyttja det andra ratat. Försiktig med utgifter för eget bruk, men alltid generös med det han hade, inte minst i form av egenproducerade grönsaker, bär, fisk och viltkött. Hårt arbete var något han begrep och högaktade och han föregick därvid själv alltid med gott exempel, även när krafterna sinade. Han kunde omöjligen bara sitta still och titta på när någon annan arbetade. När kvällarna blev för mörka för att vara i skogen lyssnade han på musik, gärna gammaldans, dansband och cajun och han satt gärna med kartor för att planera aktiviteter och utflykter för nästa ljusa säsong. Han hade också ett intresse för böcker om lokal historia och om tiden runt de två världskrigen. Han var även mycket road av dans så länge balansen var i någorlunda skick och efter en lång dag på skogskiftet så kunde det ju vara bra att få komma ut och röra på benen i takt med musiken ett tag. På senare år har utflykter till ställen han minns från sin ungdom och sitt mer aktiva liv varit en stor glädjekälla, liksom kontakten med jaktlaget. Det ligger en viss ironi i att han mötte början till slutet stillasittande på en stol i solen med tanke på framfarten i övrigt. Han befann sig ofta i riskfyllda situationer och aktiviteter, med lie, på snöskoter, på fyrhjuling, med tunga timmerlass, i bil på ödsliga skogsvägar och djup snö, på skidor i terrängen, i sträng kyla, i båten, uppe på stegar, på svaga isar eller med yxa och motorsåg i högsta hugg. Jag tror de flesta, inklusive han själv, förväntade sig att han skulle gå bort "med stövlarna på".