Några minnesbilder och tack för allt

Jag är så tacksam för alla år av vänskap och viktiga samtal som Kerstin och jag har fått! Ganska ofta har Ingemar varit med också. Kerstin och Ingemar var ett så bra team i allt! Vikten av bönens väg tror jag var det som förde oss samman. Vi delade förståelse av vad det är att vara ledare i en kristen församling och vi delade längtan efter att fler ska lära känna Jesus och sedan växa och mogna i den gemenskapen. När vi började lära känna varandra minns jag besök i sommarstugan ni hade då och sedan blev det ganska många gånger hemma hos er i Landsbro och även andra platser. Kerstin och ni båda kom också till mig i Huskvarna och Nyköping. Sista gången vi träffades var i oktober 2020 hemma hos er. Då anade vi att det var sista gången på den här jorden och det fanns ingen som hindrade oss att tala om det. När Ingemar ringde mig tisdagen 27 april och berättade att Kerstin kvällen före fullbordat sitt jordiska liv, så började jag leta bland mina foton och satte ihop några som ett sätt att båda tacka och sörja. Här delar jag ett eller två av dem. Fredagen innan hon fick somna in på måndagskvällen blev jag så påmind om Kesrtin (tror verkligen det var en viskning från Gud) och jag skrev till henne och frågade om hon orkade prata. Hon valde att skriva till mig istället och det är jag så tacksam för. Nu har jag de vackra och trosvissa orden hon skrev sparade. Hennes tack för vår vänskap och hennes realistiska förståelse av att hon inte hade många dagar kvar av sitt jordiska liv och hennes ord om att flera bibeltexter om Guds händer aktualiserats för henne. "Det är i dessa händer jag vila och jag känner mig trygg" var hennes sista hälsning till mig. Jag skrev till henne den fredagen; "Det gör ont när banden här nere måste brista, men vi får se fram emot att evighetens gemenskap väntar oss" I det hoppet får vi leva vidare alla vi som nu saknar Kerstin. Jag kommer följa begravningen via min dator imorgon och är tacksam för den möjligheten. Ni i närmaste familjen finns speciellt i mina förböner. Ni barn och barnbarn har ett rikt arv att förvalta och många vackra minnen av gemenskapen med er mor, mormor och farmor som kan ge styrka och vägledning framåt. Ni i församlingen i Landsbro, som hon verkligen älskade, och andra vänner hon funnits för på olika sätt och församlingar hon varit mentor och inspiratör för får också hämta styrka i allt Kerstin har väglett er in i. Den Gud som var och är hennes herde och trygghet överger inte någon av oss