Dan sa: Du skulle ha tagit med dig en tecknare i stället. Det var för dimmigt, tyckte han. Och sen blev det bästa bilden ever på en vindsnurra. Glömmer dig aldrig. Och inte dina bilder heller.

Dan, Tack för alla roliga år som kollega och kamrat. Och för en härlig heldag i höstas på Artipelag. Du hade på ett nytt sätt försonats med den aktuella prognosen. Men du fotograferad förstås ändå. Dagligen. Men inte längre kånkande på den tunga kameraväskan – istället den fjäderlätta, platta mobilen. Morandis täta, tysta stilleben gjorde dig lyrisk – din egen bild, från dagen innan i den egna trädgården, kunde ha varit hans. Så, plötsligt, genom lokalens takfönster, faller ljuset in ovanifrån.