Till minne
Bengt Enkvist har efter en tids sjukdom, lämnat jordelivet. Han föddes i Ytterbergsbyn, Sveg 1934. Vid fyra års ålder drabbades han av polio och hans högra arm blev partiellt förlamad. 1947 flyttade han med familjen till Rödmyra i Järvsö där familjen utökades med ett tvillingpar och syskonskaran blev sex barn. Trots sin skada lyckades han göra mer än vad många andra friska har gjort. Han var en kämpe av stora mått. Som mycket ung jobbade han i skogen med sin far och utförde lika stora insatser som fullt arbetsföra. Så småningom läste han in gymnasiekompetens på Hermods och studerade sedan vidare för att bli statsanställd inom flygsektorn. Han stannade i tjänsten fram till sin pensionering och har varit stationerad i Arboga och i Söderhamn, men verkade också vid flera av landets andra flygbaser. Då hans ålderstigna föräldrar inte orkade sköta bondgården Bäcke i Rödmyra längre drev han den vidare vid sidan av sin anställning tills sjukdom förhindrade honom att fortsätta. Han var också kunnig inom motor och byggde en lastmaskin tillsammans med sin bror Arne. Hans dröm var att skapa ett kollektivt jordbruk med närproducerade produkter liknande det som idag med framgång drivs bl.a. i Orbaden. I detta var han en föregångare. Tyvärr var han för tidigt ute med dessa tankar och fick inte folk med sig. Däremot uppfyllde han många av sina andra drömmar. Hans parti blev det ledande och han byggde ett eget hus på färdenesgården. Tillsammans med en av sina bästa vänner, Jonas Markusson, hade han en fin sommarstuga vid Milsjön. Han skrev också boken Rapport från ett kronvrak där han berättar om sin uppväxt och sin politiska grundsyn. Han fick inte göra värnplikten p.g.a. sin polioskada, därav bokens titel. Genom hela livet var han en inbiten socialdemokrat och arbetade aktivt inom partiet. Han höll ofta i ordförandeklubban där liksom i många andra föreningar som arbetade för folks förbättrade levnadsvillkor. Boken har bl.a. använts inom partiets studiecirklar. Musik var ett av hans stora intressen, vilket han delade med hela familjen. Trots sin armskada lyckades han lära sig spela gitarr på avancerad nivå. Barréackorden hanterade han med bravur. Dan Andersson och Evert Taube var hans stora idoler och han framförde gärna deras verk inför publik, solo eller i musikensembler. Han medverkade senast i bandet ”Gnisselgänget”. I sin ungdom åkte han gärna slalom och spelade fotboll. Han ägnade sig också åt att spela teater och han dansade ofta och gärna. Kvinnorna i hans liv var Ingrid från Arboga som var hans kära särbo under många år fram till hennes bortgång. De senaste tretton åren har han varit sambo med sin stora kärlek Ella i Lörstrand i Järvsö. Bengt var genuint snäll och en fantastisk bror, en fin förebild för sina småsyskon. Han var en ovanligt stor månadsgivare till olika hjälporganisationer och måste genom alla år ha gjort stor skillnad för många. Vi tackar Furugården i Los och Öjegården i Järvsö för fin omvårdnad.