December och årets sista månad… snart fem månader sedan du lämnade oss här på jorden. Jag tänker på dig. Jag hör dig fråga vad du ska få i julklapp av mig. Jag minns dig med sorg men också med skratt. Kommer ihåg så många av dina tokigheter. Du fattas mig. Jag behöver dig.

Det är fredag idag, det vecks sorliga minne till liv...
Men det sägs att så länge man tänker på och pratar om den som har lämnat oss ,så finns den kvar och lever vidare..
Vi är några på jobbet som tänker och pratar om dig och har svårt att förstå att du kommer inte tillbaka efter semestern.
Det är så sorgligt kära Emil ...🥺🥺
Saknar dig jättemycket...💔💔
Kram
T.

Jag kan fortfarande inte greppa att du är borta. Hör ditt skratt inom mig och saknar dig innerligt. Känns så orättvist att just du försvann.

Nästan varje dag kommer det upp något där jag tänker ” detta hade Emil tyckt var kul/bra” eller enkla dryga, mörka och sarkastiska saker som man inte kan dela med vem som helst. Vet inte riktigt vart jag ska kanalisera detta nu. Så tråkigt alltihopa. Hjälper lite att skriva här.