Mamma May-Brith
1936 föddes en stark tös i Ekträsk, Vindelns kommun. May-Brith växte upp i byakorsningen längs stambanan, tillsammans med sin storebror och föräldrar. Hennes far var fabrikör och möbelsnickare och hennes mor tillhörde navet bland kvinnorna i Ekträsk. Odlingsintresset väcktes i barndomen där modern odlade traktens största morotsland, en rotsak som åts till alla måltider. Liksom sin mor har May-Brith älskat odling och haft ett öppet hem med stor gästfrihet där släkt och vänner varit välkomna och blivit väl omhändertagna. Efter skolåren tog May-Brith tjänst som butiksbiträde i Boliden ett år innan hon därefter läste på Folkhögskolan i Vindeln. Vid sidan om studierna tog May-Brith tjänst som sjukvårdsbiträde på sjukstugan. Den anställningen väckte hennes sjuksköterskekall vilket gjorde att hon som 21-åring sökte in till sjuksköterskeutbildningen i Sundsvall. Som färdig sjuksköterska jobbade hon ett år på barnmottagningen på Sundsvalls lasarett innan hon fick tjänst på ortopedavdelningen i Umeå. En kväll på Kamenskijkällaren träffade hon sin käreste, Lars-Olof Abrahamsson. Bröllopsklockorna på Gammlia ringde 1966 och några år senare kom en dotter till värden. 1972 flyttade den lilla familjen till en nybyggd villa i Ersforsen. Det var intensiva år då även en stugdröm uppfylldes parallellt med husbyggnationen. Ett härbre från Avasjö flyttades till en avverkad tomt vid Rikleåns mynning. Som 40-åring vidareutbildade May-Brith sig till vårdhögskolelärare. Hon var en mycket omtyckt lärarinna. Utöver det läste hon engelska på kvällstid med en gladlynt grupp vänner. Mina föräldrar har alltid haft ett rikt umgänge, där det blandats golf, ”klackarna i taket”, skidäventyr och goda samtal. Familjens resor har framför allt varit till fjällvärlden. Via sin makens arbete har May-Brith även fått se stora delar av världen. I femtioårsåldern gick flyttlasset till Kungälv. May-Brith jobbade först på kirurgavdelningen på Kungälvs lasarett men vidareutbildade sig senare till distriktssköterska, ett jobb som hon sedan hade och trivdes mycket bra med in till pensioneringen. Livet på västkusten gav guldkant för odling och golf. Efter 13 år i Göteborg flyttade mor och far hemåt igen. Det var glädjande att de två barnbarnen hann få nära relation med sina morföräldrar som kunde finnas till hands när vardagspuzzlet inte gick ihop. Sommarstugan i Näs har under alla åren varit familjens paradis. May-Brith har alltid älskat att påta i jorden och 1000-tal är de blommor som blivit sådda, ompysslade, utskolade och gödslade. May-Brith bodde de sista åren i livet på Haga Äldrecenter i Umeå där hon häromdagen i en ålder på 88 år fridfullt somnade in. Sov gott älskade mamma. Det är ofattbart att jag aldrig mer får känna värmen från din hand, kunna samtala eller se kärleken i dina ögon. Glad att du får återförenas med pappa. I paradiset kommer du att blomma ut som den person du främst har varit. Morotslandet kommer vara tomt utan dig! / Dottern Maria Lindberg
Mamma May-Brith
1936 föddes en stark tös i Ekträsk, Vindelns kommun. May-Brith växte upp i byakorsningen längs stambanan, tillsammans med sin storebror och föräldrar. Hennes far var fabrikör och möbelsnickare och hennes mor tillhörde navet bland kvinnorna i Ekträsk. Odlingsintresset väcktes i barndomen där modern odlade traktens största morotsland, en rotsak som åts till alla måltider. Liksom sin mor har May-Brith älskat odling och haft ett öppet hem med stor gästfrihet där släkt och vänner varit välkomna och blivit väl omhändertagna. Efter skolåren tog May-Brith tjänst som butiksbiträde i Boliden ett år innan hon därefter läste på Folkhögskolan i Vindeln. Vid sidan om studierna tog May-Brith tjänst som sjukvårdsbiträde på sjukstugan. Den anställningen väckte hennes sjuksköterskekall vilket gjorde att hon som 21-åring sökte in till sjuksköterskeutbildningen i Sundsvall. Som färdig sjuksköterska jobbade hon ett år på barnmottagningen på Sundsvalls lasarett innan hon fick tjänst på ortopedavdelningen i Umeå. En kväll på Kamenskijkällaren träffade hon sin käreste, Lars-Olof Abrahamsson. Bröllopsklockorna på Gammlia ringde 1966 och några år senare kom en dotter till värden. 1972 flyttade den lilla familjen till en nybyggd villa i Ersforsen. Det var intensiva år då även en stugdröm uppfylldes parallellt med husbyggnationen. Ett härbre från Avasjö flyttades till en avverkad tomt vid Rikleåns mynning. Som 40-åring vidareutbildade May-Brith sig till vårdhögskolelärare. Hon var en mycket omtyckt lärarinna. Utöver det läste hon engelska på kvällstid med en gladlynt grupp vänner. Mina föräldrar har alltid haft ett rikt umgänge, där det blandats golf, ”klackarna i taket”, skidäventyr och goda samtal. Familjens resor har framför allt varit till fjällvärlden. Via sin makens arbete har May-Brith även fått se stora delar av världen. I femtioårsåldern gick flyttlasset till Kungälv. May-Brith jobbade först på kirurgavdelningen på Kungälvs lasarett men vidareutbildade sig senare till distriktssköterska, ett jobb som hon sedan hade och trivdes mycket bra med in till pensioneringen. Livet på västkusten gav guldkant för odling och golf. Efter 13 år i Göteborg flyttade mor och far hemåt igen. Det var glädjande att de två barnbarnen hann få nära relation med sina morföräldrar som kunde finnas till hands när vardagspuzzlet inte gick ihop. Sommarstugan i Näs har under alla åren varit familjens paradis. May-Brith har alltid älskat att påta i jorden och 1000-tal är de blommor som blivit sådda, ompysslade, utskolade och gödslade. May-Brith bodde de sista åren i livet på Haga Äldrecenter i Umeå där hon häromdagen i en ålder på 88 år fridfullt somnade in. Sov gott älskade mamma. Det är ofattbart att jag aldrig mer får känna värmen från din hand, kunna samtala eller se kärleken i dina ögon. Glad att du får återförenas med pappa. I paradiset kommer du att blomma ut som den person du främst har varit. Morotslandet kommer vara tomt utan dig! / Dottern Maria Lindberg