Älskade mamma

Du och jag mamma, under en så lång tid har det varit du och jag. Pappa lämna oss en dag i juni 1982. Jag kan inte ens föreställa mig sorgen och smärtan att bli lämnad ensam med ansvaret för ett barn. På bilden är jag 11 dagar gammal (28 maj 1977). Den är tagen i vår fina sommarstuga vi hade på Nolvik i Björlanda. Människor runtomkring oss har sagt att det var en tid i ditt liv då du var harmonisk och lycklig. Det var också en tid när du bar mig så som en mor gör med ett barn. Från dig har jag fått mina glada ögon och mitt vårdande sätt. Du har alltid ställt upp för allt och alla. I alla år har du också varit en fena på att hitta personliga och bra presenter till människor. Ja som vän och medmänniska till andra har du alltid funnits där. Mig kunde du läsa som en öppen bok. Jag vet att du älskade mig högt och att jag gjort dig stolt. Din hälsa har sviktat under lång tid och jag har försökt bära dig efter min förmåga. Även de tidiga morgnar då jag vaknat och gråtit över vanmakten hur du blivit behandlad av vårdpersonal och över alla sjukdomar som drabbat dig så har jag ändå funnit styrka i vår kärlek till varandra. Det osynliga bandet mellan en dotter och hennes mamma. Störst av allt är ändå kärleken och den räcker förbi sjukdom och döden. Mamma jag älskar dig och även om saknaden värker i bröstet så gläder det mig att du funnit frid, att jag i ditt ansikte ser friden från alla sjukdomar och bekymmer. Hälsningarna jag fått att allt gått bra skänker mig också så otroligt mycket tröst. Jag vet att du är med mig. En dag möts vi åter... Jag älskar dig... Din dotter