Min käraste kusin

Min käraste kusin, I 12 år efter att jag föddes, fick vi vänta innan det kom en liten tjej till oss i släkten, och det var du, kusin Jessica. Du var ompysslad och omhuldad som få, av både mig och andra, och ville du “köra bil”, så körde vi bil. När jag hälsade på i Särna och bodde hos er i Tingshuset, var det lek och stoj med dig och syrran, Sofie. När det blev dags att gå och lägga sig, ville du sova i samma säng som mig. Du snurrade och vred på dig, och jag fick inte mycket till sömn på nätterna, men det var ett kärt besvär. Du växte upp och vi reste båda runtom i världen, men höll ändå kontakten. Det som smärtar mig mest är att vi båda p g a sjukdom inte kunnat ha mycket kontakt de senaste åren, så din bortgång kom som en chock. Min största förhoppning är att var du än är, så är du frisk och skuttar runt på en blomsteräng i värmen som du älskade så mycket. Du är saknad, Jessica. 💓💓💓