Gunvor Ritzén (född Larsson) 1939-10-11 – 2024-05-17

Gunvor föddes den 11 oktober 1939 som första barn till Olga och Gunnar Larsson. Hon var ett mycket efterlängtat barn och fick allas fulla uppmärksamhet fram till 1944 då lillebror Olle kom till världen. Gunvors föräldrar drev firma Gunnar Larsson som var belägen på Centralgatan 9 i Hammarstrand. De drev först en livsmedelsbutik och utökade 1947 med en Färghandel. Familjen bodde i en lägenhet på husets andra våning och Gunvor lärde sig på naturlig väg att driva en butik. Sommaren 1960 var Gunvor värdinna på Qul i Backen i Hammarstrand där det finalkvällen var 2.500 besökande. Gunvor berättade med glädje om sitt uppdrag som värdinna då hon fick klä sig i fina klänningar och träffa dåtidens stora artister. 1958 till -59 läste Gunvor vid Köpmannainstitutet i Stockholm. Där träffade hon Eskil Ritzén från Näsåker och en livslång kärlek fick sin början. De hade mycket roligt ihop och livet var en dans! Läsåret 1960 / 61 gick Gunvor på Hola folkhögskola. Även det berättade hon om som en rolig tid. Det verkar ha varit mycket bus på skolan med bland annat bak av sockerkaka med salt istället för socker. Gunvor arbetade även en tid vid spädbarnshemmet i Östersund. Lika mycket som hon älskade de små barnen hon fick ta hand om, lika svårt tyckte hon det var när hon skulle lämna dem vidare. 1964 gifte sig Gunvor och Eskil i Ragunda kyrka, de bosatte sig i Hammarstrand och fick tre barn tillsammans; 1965 föddes Anna-Karin, 1969 Ulrika och 1977 Hans. Efter giftermålet tog Gunvor och Eskil över Larssons Färghandel. De drev butiken och tog hand om hem och barn tillsammans. De var ett jämställt par, något som inte var så vanligt på den tiden. Gunvor var en driven affärskvinna med många idéer, målade naglar och snygg makeup. Det var ibland svårt för de manliga kunderna att accepter att det var Gunvor som bar de tunga färgburkarna och att det var henne de skulle fråga om de ville låna släpvagnen. Eskil kunde ibland säga till manliga kunder som tvekade när frun ville renovera hemma, att ”Du är väl som mig, herre i ditt hus, allt det din hustru säger till om blir gjort”. Det var sagt med glimten i ögat men det är även en del sanning i det. Gunvor kom med idéer och tillsammans utvecklade Gunvor och Eskil Färghandeln som utökades med parfymavdelning, leksaker, presenter och gardiner. De stora butiksfönsterna var alltid välputsade och visade Gunvors kreativa skyltningar med de senaste nyheterna. Gunvor hade öga för det vackra och många är de hem i Ragundadalen som färgsatts och inretts med Gunvors stilsäkra guidning. Gunvor och Eskil drev butiken fram till sin pension 2001. När Gunvor vid stängningen blickade tillbaka sammanfattade hon det som 37 fantastiska år med både barn, spännande upplevelser och många roliga minnen. Gunvor var ett välkänt ansikte i Hammarstrand och hon hade många vänner. Hon gick gärna kvällskurser och hon sjöng i Ragunda kyrkokör i många år. Med ”Lottgänget” samlade hon regelbundet sina väninnor och de åt god mat och hoppades på vinst på de köpta lotterna. När det var mammas tur att vara värdinna lade hon inte bara omsorg om att maten skulle vara god, det var minst lika viktigt att den var fint upplagd och att dukningen var vacker. Gunvor och Eskil fick många lyckliga år tillsammans och de timmar de varit ifrån varandra är lätträknade. Det var inte bara Färghandeln de byggde och utvecklade tillsammans. Redan innan de var gifta började de bygga sitt sommarparadis i Koviken. Först sågs det inte med blida ögon av Gunvors föräldrar då de tyckte att det var att börja i fel ände. Men Gunvor var ivrig och började sätta upp gardiner redan innan Eskil hade hunnit sätta in fönsterna. Sin tioåriga bröllopsdag firade de med att köpa en fjällstuga i Storlien som gav familjen många fina minnen. Resor och dans var gemensamma intressen som Gunvor och Eskil hade. I unga år åkte de tillsammans med Ångermanlands folkdanslag till Jugoslavien. När hösten var grå reste Gunvor gärna till solen. I början med sina väninnor eftersom hon och Eskil inte kunde vara ifrån Färghandeln samtidigt och senare, när det blev möjligt, naturligtvis tillsammans med sin älskade Eskil. Även om Gunvor var en yrkeskvinna var det familjen hon hade närmast sitt hjärta. Fast hon arbetade var hon alltid tillgänglig som mamma. För barnen var det bara att gå en trappa ner så fanns hon där. När hon var ledig ville hon vara med familjen i Koviken eller i Storlien. Vid födelsedagar och högtider betydde det mycket för henne att få samla familjen och fira tillsammans. Påsk i stugan i Storlien var en rolig familjetradition med pulkatävlig och lotteri av äggkoppar som inhandlats under året. Gunvor var sin hembygd trogen ända fram till de sista åren då hon och Eskil flyttade till Östersund för att komma närmare sina barn och barnbarn. Hon ville sina barn så väl och ville att de skulle få gå sin egen väg i livet. Hon förväntade sig aldrig att någon av barnen skulle ta över butiken utan hon ville att de skulle få uppfylla sina egna drömmar. Gunvor satte guldkant på vardagen på så många olika sätt och kommer att saknas av många. Med henne blev världen en vackrare plats.