1966, vi var nya i Örebro. Du bjöd in mig till Lottas julgransplundring. Det blev starten på en livslång vänskap. Bodde hellre hos dig och Lotta minns jag. Tack för din stora generositet, för din humor och alla roliga idéer. Du var modig, vågade gå mot strömmen. Tack för det❤️

Du har alltid varit, och kommer alltid att vara, en stor inspiration för mig. Jag är så glad och tacksam att jag fick lära känna dig!

Käraste Margareta, hur ska det bli nu? Din roade blick, ditt varma hjärta och din omtanke om oss alla sträckte sig över tid och rum. Du gav ett särskilt stöd till unga kvinnor, tack.

Jag så otroligt tacksam över att jag hann träffa dig en gråmulen vinterdag när jag och Lotta besökte dig och vi fick möjlighet att prata en stund om stort och smått. Ett tillfälle jag bär med mig med stor värme.
Vila i frid, Margareta.