Nu är det höst pappa......

Jag tänker på dig hela tiden, både på gamla goa minnen och även på den sista plågsamma tiden för både dig och vi, din familj. Mamma och jag var till Minneslunden med en vacker ros på din födelsedag den 21 september. Du hade sett till att vädret var soligt och vackert, vi drack nyponsoppa och åt massor av goda hallon. Göran och Janne kom ner efter oss, och såg den vackra rosen på minnesplatsen. Det känns så overkligt att du inte finns kvar, fysiskt så att säga, men jag känner din närvaro ändå på ett annat sätt, jag känner att du vakar över mig, precis som jag håller koll på dig också älskade pappa! Mamma mår faktiskt riktigt skapligt, hon pratar mer och verkar tillfreds, jag är också stabil i min MS. Det var bara du lilla pappa som inte repade dig, trots att vi kämpade både du och jag med näbbar och klor mot sjukdomar, sjukvården, äldreomsorgen, och till slut även döden. Nu är det redan den 10 oktober och det har blivit riktig höst, det är bara 5 grader ute, men sommaren höll i sig ovanligt länge i år. Jag saknar dig så älskade pappa......Puss & Kram / Din dotter