När solen löser sitt blonda hår - Pär Lagerkvist
En dikt du ofta citerade delar av; "Nu löser solen sitt blonda hår i den första gryningens timma och breder det utöver markens vår där tusende blommor glimma. Hon väter det tankfull i svalkande dagg, i blommornas fuktiga gömmen, hon lossar det varligt från rosornas tagg, men tveksamt, förströdd, som i drömmen. Hon låter det smeka skog och äng, hon låter det fara för vinden. Nu smeker det barnen i deras säng och de gamla på skrovliga kinden. Men hennes tanke är borta från allt: vad kan denna glädje väl båta? Hon drömmer bland stjärnor som tusenfalt förstora det levandes gåta. Hon löser sitt hår och breder det ut i morgonens saliga timma; och drömmer bland världar som gått förut och nya som längtande glimma." Pär Lagerkvist