Älskade Anita
Tänker på dig varje dag, smärtsamt när jag minns din kamp med sjukdommen, först i Lund o sedan i Kristianstad. Du blev bättre några dar och ett litet hopp tändes? Sedan blev du sämre igen. Vi, dina vänner o jag var hos dig vid din sida varje dag, vi turades om att vaka/besöka dig. Du behövde aldrig vara ensam. Den sista kvällen o natten var jag hos dig, höll din hand ända till slutet, fruktansvärt sorgligt och det enda som var bra var att du fick några timmars ro och kunde somna in lungt o stilla. Jag hade ordnat så du blev klädd i egna kläder inför avskedet, jag vet att du själv skulle valt "Annika" Cutter & Buck och det gjorde jag med.
Golf
Tidigt 90-tal och Anita har blivit "biten" golfare