Idag är det ett år sedan du lämnade oss Dennis… Jag minns inte en tid då jag inte kände dig, du var en konstant i livet. Så många barndomsminnen vi upplevt tillsammans. Det har varit ett tungt och sorgligt år. Men jag är ändå glad att vi hann ses en sista gång förra maj, ta en promenad runt hela Sundbyberg på årets vackraste dag. Vi gick runt sjöarna en sista gång precis som vi gjorde när vi var 7 år gamla. Pratade om livet och döden. I bakhuvudet fanns hela tiden tanken på att det här kanske inte skulle sluta väl, men ändå pratade du precis som om du hade en hel livstid till framför dig, full av framtidstro! Så typiskt dig, alltid nyfiken på allt, med så många idéer och projekt på gång som du ville förverkliga! Tänker på dig ofta och saknar dig! <3