Kära Tomas, lärde känna dig när du flyttade till Stockholm i början på 80 talet och vi jobbade tillsammans på låneavd. På Sundsvallsbanken och så mycket skratt det blev genom åren. Sen hamnade vi båda i Börsvärlden och har följt varandra. Fick även vara med på ditt och Anna-Karins bröllop.Så glad att få ha känt dig i så många år 💖
Vila i frid bästa Tomas 💔 Kramar Gunilla 

Tomas min käre vän,
Vi lärde känna varandra på börsgolvet i mitten på 80-talet där vi var ett litet gäng med gemensamt intresse i framförallt flugfiske.
Vi bildade snart en liten men mycket exklusiv klubb med namnet Börsmörtarna (Börshajarna lät lite väl ambitiöst i våra öron).
Vi reste land och rike runt i jakten på lax och öring och ibland efter gädda i skärgården. Det var inte alltid lyckan stod oss bi i form av stora fångster men ruskigt roligt hade vi.
När börshandeln flyttade från börshuset behöll några av oss kontakten och gjorde några härliga fiskeresor, bland annat till Strathglass i Scotland där vi gästade Maurice Robson på hans Erchless castle, så mycket tok det blev, redan från start när vi klev ur bilen klockan fyra på morgonen och möttes av en lätt påstruken Lord i morgonrock hände det grejer. Det var en mycket speciell resa jag aldrig kommer att glömma, kommer heller aldrig att glömma din underfundiga kluriga humor.
Tight Lines och,
I vått och törrt, alltid en Börsmört

Kära Tomas! Jag lärde känna dig då vi arbetade tillsammans. Vi hade många goda samtal. Jag kommer aldrig att glömma hur trygg du var och med vilken värme du hjälpte mig när jag behövde det. Jag kör fortfarande ofta förbi ert hus, och tänker på vilken go person du var! Kramar!!!

Tomas vila i frid. Jag har så många minnen av dig eftersom du och Göran (Kalle) var kompisar när Göran och jag möttes 1975. Sedan umgicks vi alla fyra eftersom du mötte Anna-Karin i samma veva som jag mötte Göran. Minnena är många bland annat från en midsommar i Dalarna där vi tältade, besöken hos er i Uppsala, när ni hälsade på oss i Falun och många andra tillfällen. Mina tankar går till Anna-Karin, barnen och barnbarnen. Du var en så mjuk och gullig kille och jag önskar dig allt gott där du nu är. Stars are openings in Heaven where our loved ones shine down /Agnetha

Tomas, tack för alla otroligt roliga stunder och minnen vi haft. Vi träffades på Bohusbanken och jobbade på börsen och blev goda vänner med flugfiske som gemensamt intresse. Många roliga turer blev det ihop allt från regnbågsfiske vid Stora Skuggan till Laxfiske i Norge och tveksamma tältningar i Dalarna. Vi tappade kontakten emellanåt men du var en fantastisk människa och det är med stor sorg som mottog meddelandet att du gått vidare.
Vila i frid Tomas.

Old fly fishers never die; they just wade away

Bäste Tomas,
Vi tackar för den fina tid vi fick arbeta tillsammans med Dig inom Lidingöpartiet. Du var en stor tillgång, omtyckt av oss alla genom Din värme och underfundiga humor. Vi saknar Dig så mycket - både som partikamrat och vän.
Vännerna i Lidingöpartiet

Tomas vila i frid. Vi minns dig som vår alltid glada och pratsamma granne. Alltid intresserad och omtänksam. Alltid med tid för lek en stund med våra barn. Du kommer att vara saknad. 

Kram

Henrik, Theresa, Stella o Tilda

Vila i frid Tomas

Vila i frid

Vila frid Tomas

Redan när Tomas och jag var i 3-4 års åldern träffades vi första gången då våra familjer flyttade in i det nybyggda bostadsområdet i Haraldsbo, Falun.
Många unga föräldrar med barn i samma ålder flyttade då in i området, och fick snabbt kontakt med varandra, ofta via barnen. Och vi blev snabbt en gäng ungar i samma ålder som började leka och blev snabbt kompisar.
Tomas var tidigt en initiativtagare och ledare, eller som man skulle kalla det idag, en "Trendsättare".
Han lockade med mig på diverse utflykter och upptåg, som inte alltid var till våra föräldrars förtjusning. Vi cyklade iväg till "Djungeln", som var en liten träddunge, kanske 150 m från våra hus, vilket var långt bort vid 5 års ålder. Med varsin liten fickkniv skulle vi hugga ner ett träd som för oss var jättestort, då. Slutade med blodbad, och förbud mot att ge sig iväg så långt bort.
Längskidor var ett stort intresse för många ungar i vårt område, så även för Tomas, då båda hans föräldrar var engagerade i Friluftsfrämjandet. Så många skidtävlingar blev det, i närområdet och i skolan, där Tomas ofta var bland de främsta.
Senare på 60-talet började det bli populärt med en s.k. "Slumhatt", först var naturligtvis Tomas som stolt visade upp denna och uppmanade alla att skaffa en, annars var man inte tillräckligt "frän".
Under hela mellanstadiet gick vi i samma klass med Tomas pappa Lars som klassföreståndare, vilken vi också fick skjuts av till och från skolan, vid kalla vinterdagar. Men annars cyklade vi eller åkte spark till och från skolan.
Oändliga var dagarna då vi hittade på saker på vägen hem, t.ex. stannade och byggde dammar där vårens smältvatten rann som bäst. Fullt sysselsatta med detta glömde vi totalt bort klockan, medans våra mödrar oroligt undrade var vi tagit vägen, 2 tim efter skolan slutat.
När vi var i 9-10 års åldern började det bli inne med "rocketstyre" på cyklarna, och vem var först, jo Tomas naturligtvis. Nu började vår utflykter bli längre och upptäcktsfärderna gick ofta upp till 10 km från där vi bodde. Tjejer började också bli intressant och vi turades om att leka "Sanning eller Konke", i varandras mörklagda garage eller uthus, Tomas lyckades alltid charma dom snyggaste tjejerna, och vi andra vågade väl aldrig riktigt komma till skott, om man säger så.
En gång tyckte Tomas att vi skulle ta oss in i ett ödehus i skogen inte så långt ifrån där vi bodde. Vi smög oss väldigt försiktigt och tyst närmare huset. Väldigt rädda för att någon skulle finnas i huset. Till slut lyckades vi klättra in genom ett fönster och smög oss fram i huset tills vi kom fram till köket. Där stod på en bänk, nyinköpta matvaror på en bänk i form av mjölk och bröd. Vi blev skiträdda och flydde ut ur huset, helt panikslagna. Den som ställt dit dessa varor kunde ju dyka upp när som helst.
En rolig episode var när vi träffades efter flera år efter att jag flyttat till en närliggande stad.
Och vi började snacka om någon av oss hade någon tjej, och jag visade en bild på min nuvarande, och Tomas utbrister, "- Nämen henne har ju jag oxå varit ihop med! " Vi konstaterade båda, världen är liten!
Så många minnen som kommer upp från vår gemensamma barndom, men nöjer mig med detta.

Hörde tragiskt att Tomas blivit sjuk och visste att du kämpade, men att du var optimistisk och skulle klara detta. Tyvärr orkade du inte hela vägen, vilket är så fruktansvärt tragiskt. Och att ryckas bort från nära och kära när man precis ska börja njuta av pensionärslivet.
Sov gott kära barndomsvän!

Vila i frid Tomas!

Vila i frid Tomas

Tomas min Sanne och gode vän, my your lines be tight always / T

Tomas ,
min vän,
Vila i frid 

Det gör ont i hjärtat att du fina barndomsvän och klasskompis fick gå alldeles för tidigt
Sov så gott Tomas❤️

Hej Tomas det är ”Kalle” som ska beskriva hur jag har upplevt våran starka vänskap, där skrattet har varit otroligt mycket Oss. 
Vi är uppväxta på 60-talet i samma kvarter, gick i samma klass från 4:an till 9:an, där din far var lärare under mellanstadiet. 
Ett stort minne som jag har gemensamt med mina 3 systrar är att vi kände att du och din bror Anders var som ” syskon” då vi under flera år firade påsklovet på Idre Fjäll i en liten stuga vi barn och eran hund samt våra föräldrar, umgicks 24/7 med skidor, pulka åkning,  kortspel mm.
Vi tog skidlärarexamen tillsammans.
Vi var i Torguay i England på språkresa som 16-åringar och hade fantastiskt roligt tillsammans, minnen som värmer.
Vi träffade våra respektive flickvänner, Anna-Karin och Agnetha från Borlänge med bara några månaders mellanrum 1975, som senare blev våra respektive barns mammor.
Det finns så många roliga minnen tillsammans.
Under åren som vuxna så har du alltid funnits i mitt liv, trots att vi inte träffats fysiskt så ofta.
Våran krogrunda tillsammans för några år sedan var så känslostark, trots trots att vi inte träffats på många år.
Tack Tomas för att du berikat mitt liv.
Vila i frid så ses vi senare

Fina Tomas. Det är med mycket stor sorg vi har tagit emot nyheten att du har somnat in. Vi kommer sakna dig här upp på Islingehöjden. Vi minns dig med stor värme, alltid med ett leende, alltid glad och alltid en stund över för att prata när ni gick förbi - alltid hand i hand du och Anna-Karin. Vi finns här för Anna-Karin och barnen om vi kan hjälpa till med något. Himlen har tänt en vacker och starkt lysande stjärna. Vila i frid fina Tomas.

Vila i frid Tomas!

Tomas, granne på Ängsvägen i Falun där vi växte upp dom små. Jag mins likt Roden fiske efter abborre och hur den röktes i Abu röken på den stora stenen som Norberg hade på tomten. Minns även deras träeka som tjärades både in- och utvändigt, det tog lite tid innan man kunde sitta på de tjärades sittplatserna (tror sätena fick tvättas av med något lösningsmedel). Minns även hur vi lekte "burken" och om det var du eller Roden utklädda i en maskk som skrämde Kalle så han skrikandes sprang hem. Hundarna Ponto (som gilla morsan pannkakor och kom och krafsa på dörren när han kände doften) och Bjära, samt många andra minnen dyker upp när man sätter sig neroch tänker tillbaks i tiden.
Vila i frid Tomas.
Ha dä...
/Mats

Du var min första och bästa kompis när vi växte upp. Du var några timmar äldre än jag och vi tillbringade vår första dagar med våra mammor på samma sal på BB i Falun. Sedan blev vi grannar vid tre års ålder. Du var mer utåtriktad och jag mer blyg och försiktig. Kort- och brädspel blev det mycket av, men framför allt fiske. Jag undrar just hur många gånger vi gick de hundra meterna ner till sjön för att fiska abborre. Eller pimpelfiske, där vi var rätt kassa båda två. Efter grundskolan skildes vår vägar när vi valde olika utbildningar. Kontakterna blev alltmer sporadiska efter att du flyttade från Falun, men jag är oerhört glad att vi fick kontakt igen det sista halvåret. Jag tror du blev både överraskad och glad när jag ringde på din 65-årsdag. Då lät du så bestämd och hoppfull att du skulle besegra cancern. Därför blev extra sorgligt när jag fick besked att du gått bort.

Tack för allt, gamle vapendragare.

Hej Tomas
Vi kände varandra länge. Garanterat sedan januari 1986, men kanske redan från 1972, i Torquay, England på språkresa. Om vi träffades in person , kanske lite otydligt, men vi delade garanterat samma dansgolv där.
Från 1986 var det Du och Anna och jag och Mia. Vi umgicks väldigt ofta och hade väldigt kul och trevligt. Risk och Wangaratta och kortspel till sent på natten.
Med goda måltider före. Sedan blev det många resor till svenska skidorter, Europaäventyr, bilresa i England, Skottland och Wales.
Bali, Isla Holbox i Mexico, Singapore, Malaysia och USA.
Vi spenderade säkert 25 nyårsaftnar och lika många midsommarkvällar, ofta hos oss i Roslagen.
Du var fantastisk med våra killar. Fiske, utflykter med mera.
För alltid en sann vän. Vi t o m jobbade ihop under ca 3 år med många trevliga kundmöten tillsamman.

Du har kämpat hårt under nästan sex år med din sjukdom och varit så stark. Du sa till mig under i varjefall de senaste sex månaderna: Lasse, jag vet inte hur länge jag orkar med det här. Nu får du vila.
Alla kramar i världen från din vän, Lasse
PS. Vi ska se till att Anna mår bra
Res i frid
Hoppas det går att fisk

Till minne